Framtidens klassrum?

Första gången jag besökte Lycée Pilot Innovation International (LP2I) i Juany-Clan utanför Poitiers, Frankrike, för två år sedan var jag närmast överväldigad över hur deras elever arbetade och den inställning de hade till lärande. Jag har funderat på vilka förutsättningar som skapar det arbetsklimat som råder på skolan och nu fick jag tillfälle att komma tillbaka.

Skolan, vars futuristiska design tornar upp sig mellan den stora nöjesparken Futuroscope, de nybyggda företagshotellen och den tekniska högskolan i Jauny-Clan, är ett privat-gymnasium. Man tar in elever inte bara på betygssnitt, utan man är väldigt noga med att intervjua och förbereda eleverna på vilka förväntningar man har på dem och vilket arbetssätt man använder. En tredjedel av skolans ca 400 elever är internatelever, både från landsbygden kring skolan, andra delar av Frankrike och andra delar av världen, främst Kina. Skolans elever är mellan 15 och 19 år.

Exteriör.

LP2I interiör.

LP2I exteriör.

Matsalen.

När jag var där för två år sedan var digitaliseringen begränsad till fasta, väl utrustade, datorsalar och media-studios. Nu upplevde jag att eleverna använder bärbara datorer i högre utsträckning, men inte sådana som skolan tillhandahållit, utan sina egna, vilket gör den digitala miljön varierad. Även lärarna är utrustade med olika digitala verktyg, och i det enda gemensamma lärararrummet finns också 4 st stationära "gamla häckar" som man kan använda för förberedelsearbete, e-post och annat. Elever och personal har personliga inloggningar till skolans nätverk, begränsade till en "device" i taget. Vad som är frapperande är att de digitala resurserna används sparsamt men ändamålsenligt. Få elever har datorn öppen under genomgångar, mycket få fotograferar. Vid vårt studiebesök på lokaltidningsredaktionen antecknade eleverna på telefonerna, där de flesta också hade sina intervjufrågor. I klassrummen används inte telefonerna alls.

Eleverna intervjuar en lokal journalist.

Vårt projekt, bestående av ca 30 elever och 8 lärare från Danmark, Ungern, Frankrike och Sverige huserade under veckan i två salar där huvuddelen av allt projektarbete skedde. Rummen var långsmala, på grund av arkitekturen bananformade och med fönster längst större delen av ytterväggarna, vilket vid första intrycket kan tyckas försvåra föreläsningspedagogik, men som visade sig ha många fördelar tack vare den övriga möbleringen. Denna bestod till största delen av ca 30 arbetsstationer på hjul, som snabbt flyttades efter behov. Det var magiskt att se hur rummet förändrades med arbetsuppgifterna: Ena stunden ett kluster samlat framför lärarens projektor, i nästa små grupper utspridda i intensiv diskussion och ibland också enskilt arbete i ett hörn av rummet. "Ommöbleringen" skedde så ljudlöst det går i ett kommunikativt klassrum, men utan stolskrap eller hårda ljud av möbler som slår i varandra.

Skolans bibliotekarie och radiolärare ger en snabblektion i hur man bygger ett radioreportage.

Lärargenomgång.

Snabb infopaus.

Sedan tillbaka till grupparbetet.

Den svenska delegationen förbereder sin redovisning.

I det ena rummet sitter åtta stycken smart-tv-skärmar högt upp på väggarna, vilka används vid gruppredovisning och gemensamt arbete då alla kan se presentationen eller det man arbetar med. De mobila arbetsstationerna kan smidigt flyttas mellan rummen vid behov men eleverna satte sig även glatt på golvet och flyttade uppmärksamheten mellan de olika skärmarna när varje land redovisade vad man kommit fram till innan arbetet i de internationella grupperna vidtog. Eleverna kan antingen casta eller koppla upp sina datorer till skärmen. Som vi säkert alla känner igen blev det ibland vissa problem med skärmspegling, adaptrar och glapp, men tillsammans löste man det före redovisningarna, över språkförbistring och nationsgränser, och eftersom alla grupper kunde ges samma förberedelsetid och varsin station blev det under redovisningarna ett skönt "flow" utan onödiga pauser som bidrog till elevernas trygghet i situationen.

Den danska delegationen redovisar sina lokala undersökningsresultat.

Den ungerska delegationen redovisar.

I det andra rummet finns en interaktiv kortdistansprojektor som projicerar mot rummets långsida. Placeringen var inget problem eftersom möblerna är flyttbara och alla därför kom åt att se. Väggarna är också målade med en färg som gjorde att både lärare och elever kunde anteckna direkt på väggarna med whiteboardpennor, något de franska eleverna vant utnyttjade. Detta gör också att man lätt, även utan att använda de interaktiva funktionerna, kan förstärka och markera på den projicerade bilden.

Nu ska sägas att inte alla LP2Is klassrum ser ut på det här sättet. Många har en traditionell möblering, men eftersom arkitekten inte visste att han ritade en skola har rummen ofta en otraditionell form, vilket inbjuder till rörelse, samarbete och kommunikation på ett annat sätt än ett klassiskt "Pink Floyd"-klassrum. Eleverna sitter ofta på golvet, t ex i samlingssalen som är är helt omöblerad, när de inte utnyttjar den samma till att dansa som rastaktivitet.

Rastaktivitet.

Just det! De har också sin motsvarighet till UF-företagande! Elevkaféet går i arv mellan projektgrupperna och skolans radiokanal, där många av eleverna tillbringar större delen av sin lediga tid, är en viktig länk till lokalsamhället.

DeltaFM - digital lokalradio